Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra men det ordnar sig på plats. Strax efter andra jordbävningen bar det av. Landet var i kaos. Människor som följer mig på Facebook ville gärna hjälpa till så jag ordnade med swish och "NEPAL will rise again" hade fötts. 

Det blev en fantastiskt resa där jag framför allt pimpade människor med glädjefyllda upplevelser, allt ifrån att dela ut mangos till att fotografera folk och printa ut bilder och ge till dem. I Kathmandu kallades jag för The Mango Lady. Allt för att hjälpa människor att hitta glada känslor igen, känslor som var begravda under stress, rädsla och chock. Och samtidigt fick folk i sig näring. 

Jag pimpade också några unga grabbar med deras stora dröm, en riktig tatuering. På Facebook kallades jag en moder Theresa i punk style! Det där med moder Theresa var ju att ta i men punk style – jag älskar det! 

Jag hjälpte svårt utsatta människor med mat och att bli accepterade. Alltifrån personer med lepra till svårt psykiskt sjuka. Oerhört starkt också för mig. 

Pengarna räckte även till större projekt. På en klinik i Kirtipur, en by på en av kullarna i Kathmandudalen, startade jag ett terapiprogram för kvinnor som farit illa under jordbävningen, en del rent av begravts levande under hus som rasat.

Och en flicka vars mamma som brännskadats svårt av sin make och inte kunde ta hand om sin dotter och som riskerade att säljas till trafficking i Indien plockade jag med hjälp av vänner hem till Kathmandu och placerade i skola och vi betalar idag för hennes skolgång. 

Efter fem veckor åkte jag hem och det hade då blivit 75 000 kronor till Nepal. Då jag själv stod för mina egna omkostnader med resa och boende har pengarna använts 100% till hjälp på plats.

I oktober reste jag tillbaka och nu var situationen tung i Nepal då Indien ville pressa Nepal politiskt och hade stängt gränsen för import av bränsle. Folk hade stora svårigheter att transportera sig och hade ingen bränsle till matlagning och många hade tappat sina inkomstmöjligheter.

Jag fokuserade återigen på att pimpa folk med glädje, hjälpte även människor behöver näring och delade ut matpaket och andra förnödenheter. 

I november åkte jag vidare till flyktingarna vid den syriska gränsen i Turkiet. Inget var som jag hade föreställt mig och det var oerhört tungt mentalt. Jag fokuserade på att lära mig mesta möjliga, både om situationen men också om hur jag kan ta hand om mig så jag mäktar med en sådan miljö. Hjälpen bestod främst i att dela ut basförnödenheter för dagen och att pimpa människor med ett ögonblick av glädje och hopp och att hjälpa de mest utsatta med boende på hotell ett par dagar för att kunna vila upp sig och bussbiljetter för att slippa vandra de enorma sträckorna, framför allt om det fanns små barn eller skadade med. 

När jag kom hem vid advent hade vänner och bekanta swischat ihop närmare 200,000 kronor till Nepal och flyktingarna.

2016 åkte jag tillbaka till både syriska gränsen och Nepal. Vi passerade 500,000 kronor och betalde skolgång för sju barn i Nepal.

Under 2017 blev det flera resor till Nepal, då jag även avslöjade en omfattande bluff inom den svenska hjälporganisationen LoveNepal, numera namnändrat till Love and Hope, på min Facebook. Det ledde bland annat till omfattande artiklar i Aftonbladet och Expressen som byggde på mina avslöjanden och svensk åklagare inledde i november en förundersökning där en lokal organisation i Nepal är målsäganden. Jag är inte deras juridiska ombud men hjälpte till att skapa förutsättningar för dem, som den svagare part de är, att få sin röst hörd, vilket jag ser som en grundläggande mänsklig rättighet. 
 

Min önskan var att människor som skänkte pengar skulle kunna göra ett mer informerat val om de vill skänka pengar till organisationen om de vet bättre hur pengarna används och förhoppningvis skulle en del av pengarna hamna i organisationer där de kom till större nytta. Det var ett tufft och stormigt år då jag utsattes för en mängd påtryckningsförsök av olika slag men med facit hand så var det värt det. Enligt organisationens egna siffror har mina avslöjanden resulterat i närmare en halv miljon kronor per vecka [!] i minskat stöd, pengar som jag vet har börjat söka sig till andra mer välfungerande organisationer. Naturligtvis är det också viktigt att inte skada, framför allt när det handlar om redan utsatta människor, eller rent av utnyttja deras utsatta situation, vilket jag också ville sätta stopp för. 

Nu är det 2019 och jag har nu 11 barn som jag med hjälp av vänner på Facebook betalar skolgången för och ger stöd till ytterligare två barns familjer och har passerat två miljoner kronor. 

Jag kommer att åka igen och fortsatt stöd är varmt välkommet!

Välkommen att följa mina resor på min Facebook!

Det här är ingen kontrollerad insamlingsstiftelse utan något jag jag gör privat på min fritid. En stiftelse kostar mycket både tid och pengar att driva och en del av de insamlade medlen försvinner i administration. Jag driver heller ingen verksamhet eller någon skola i Nepal utan hjälper bara till att betala för barnens skolgång direkt till den lokala nepalesiska skolan där barnen går. Vore jag en organisation skulle det också öka risken att bli avvisad från syriska gränsen. Än så länge har jag inte sett en enda annan västerlänning när jag varit där och jag har blivit omhändertagen av polis för att bli avvisad men kunnat lägga orden på ett sådant sätt att jag får stanna och en stor bidragande orsak har varit att jag inte tillhör någon organisation. 

Jag har rest i snitt 2-3 månader om året sedan jag var tonåring, det är en livsstil för mig, och idag handlar mycket av mitt resande om att på något sätt bidra till en bättre värld. Eftersom jag står för mina egna resekostnader precis som jag alltid har gjort kan jag använda 100% av de insamlade medlen till hjälp på plats. Det här är något jag gör på egen hand och har främst riktktat mig till vänner och bekanta och andra som känner mig och litar på mitt engagemang. Kanske det kan bli en insamlingsstiftelse framöver. 

Vill du bidra till hjälp i världen men vill vända dig till en kontrollerad organisation kan jag varmt rekommendera Läkare Utan Gränser, de gör ett oerhört viktigt arbete. Vill du stödja just Nepal så gör organisationen Gatubarn i Nepal ett bra och seriöst arbete och är också en kontrollerad organisation.